Våra vanligaste träd

Ask (Fraxinus excelsior)

Ask har stora sammansatta blad. Stammen är slät och grågrön, men blir med tiden uppsprucken och grå. De matta svartbruna vinterknopparna som påminner om hjortklövar gör asken lätt igenkännbar under vintern. Den lövas sist av alla våra träd, ofta så sent som i början av juni, och avlövas först av alla, ibland redan i september. Få andra svenska träd har sammansatta blad. Bladen är motsatta, upp till 25 centimeter långa med fyra till sju bladpar och ett uddblad. Asken är tvåbyggare vilket betyder att det finns honträd och hanträd. Asken är vindpollinerad och blommar före lövsprickningen, men först när trädet blivit omkring 30 år. Blommorna sitter i mångblommiga knippen och de saknar vanligen kronblad och foderblad. Frukterna är vingade nötter, de är tre till fyra centimeter långa, utdraget elliptiska och sitter ofta kvar under vintern. Kring gamla askar skjuter ofta nya generationer upp. Det är tätt med skott.

Asken är ganska vanlig upp till Gästrikland. Bäst trivs den på näringsrik mark med rörligt grundvattnen. Asken växer ofta i kulturlandskapet, är vanligt alléträd, vårdträd. Ofta har man gynnat askar i betes- och slåttermarker där de hamlats för lövfoder.

Asken är kraftigt drabbad av den vindspridda askskottsjukan, som upptäcktes i Sverige 2001. Även om en liten andel askar har en förstärkt motståndskraft så är inga helt resistenta träd kända. Både unga och gamla askar drabbas. Askskottsjukan har gjort att asken är rödlistad i kategori EN, Starkt hotad (rödlistan 2015, 2020). Vitala uppväxta askar är värdefulla. De skulle kunna vara resistenta.

Läs Mer

hägg knopp med blomma.JPG — Hägg - knopp med blomma

Ek (Quercus robur)

Ek är ett högväxt träd med grov stam och vid krona. Ett annat namn för ek är skogsek. Barken är grov och skrovlig på gamla träd. Vinterknopparna sitter strödda och är trubbiga, femkantiga i omkrets, i grenspetsarna sitter de ofta i små samlingar. Bladen är avlånga och grunt rundflikiga. Ollonen är botaniskt sätt nötter. De mognar och faller till marken på hösten. Nötskrikan samlar ekollon och hjälper till att sprida eken. Eken är ett sydligt inslag i den svenska naturen och dess naturliga nordgräns går ungefär vid Dalälven.

Eken är ett ljusträd och är känslig mot beskuggning. Stammen är som hos unga träd slät men spricker med tiden upp i en grov skorpbark. Tydligt grov skorpbark sägs utvecklas ungefär vid åldern 150 år. När den får växa ljusöppet utvecklas den till att efter några hundra år bli en ”sparbanksek”, dvs. ett stort träd med bred krona och spärrgreniga grova grenar. På hällmarker och andra torra marker kan det också finnas mycket gamla ekar men dessa är klena och krokiga och kallas krattekar.

I Sverige finns även arten bergek. Bergek har en sydvästlig utbredning och förekommer talrikast längs kusten från Bohuslän till Kalmartrakten. Bergek är vanligen lågvuxen och buskartad.

Sveriges grövsta ek, kallas Rumskullaeken och finns vid Norra Kvill i Småland. Den beräknas vara minst 900 år. Minst 1 500 arter är knutna till trädslaget ek.

Tillsammans med de arter som lever av buskar och den artrika markflora man brukar finna i ekmiljöer så hör ekmiljöerna till de artrikaste vi har i Sverige och Europa.

Läs mer

Hassel (Corylus avellana)

Hassel är oftast en stor mångstammig buske, Vinterknopparna är strödda, korta och trubbiga, bruna eller gröna. Unga skott är borsthåriga. Hanhängena övervintrar nakna. Bladen är stora, nästan runda, vasst dubbelsågade och mjukhåriga, bladbasen är symmetrisk och hjärtlik. Hasseln blommar mycket tidigt på våren, ibland redan i januari då snön fortfarande ligger.

Honblommorna är vindpollinerade och är vid blomningen inneslutna i knopparna och bara de vackert röda, trådlika märkena sticker ut. Hanblommorna sitter i långa, gula hängen som utbildas redan under sommaren för att följande vår finnas färdiga att slå ut och sprida sitt pollen. Hassel är mest känd för sina välsmakande frukter, hasselnötterna.

Hassel är en värmekrävande sydlig växt och finns i större bestånd endast upp till Bergslagen.

Läs mer

Hägg (prunus padus)

Hägg är ett träd eller stor buske som ofta skjuter rikligt med rotskott. Bladen är ovala och vasst sågtandade, mörkgröna med nätlik nervatur, kala på båda sidorna. Bladskaften har två gröna eller rödaktiga körtlar (nektarier) vid basen av bladskivan. Hägg blommar i maj-juni, strax efter lövsprickningen. Blommorna är vita, starkt doftande och sitter i mångblommiga klasar. Hägg är vanlig i hela landet utom på Öland och Gotland.

Läs mer på wikipedia.
Huvudsaklig källa är virtuella floran

#Klibbal (Alnus glutinosa) Klibbal har gråaktig bark. Årsskotten är kala och har hartskörtlar. Vinterknopparna sitter strödda och är skaftade, ovala, blåskimrande, med bara två eller tre knoppfjäll. Bladen är veckade, blanka, mörkgröna nästan runda och i spetsen urnupna, unga blad är starkt klibbiga. Bladen gulnar inte om hösten utan faller av gröna. Klibbal blommar på bar kvist. Hanblommorna sitter i långa hängen, medan Klibbalhonblommorna sitter i korta axlika hängen vilka efter fruktmognaden utvecklas till så kallade alkottar, blomställningar och 'kottar' är skaftade. Både han- och honhängen övervintrar nakna och ofta sitter också gamla 'alkottar' kvar under vintern.

Klibbalen har kraftiga rötter och på dess smårötter sitter knölar som är en kvävefixerande strålsvamp. Kvävet kommer också alen till del och alen kan sägas vara en markförbättrare. Kvävefixeringen är skälet till att alen kan kosta på sig att tappa sina blad gröna. Lövfällningen sker sent.

Klibbalen bilder rikligt med rotskott om den avverkas.

Klibbal har en i huvudsak sydlig utbredning, men förekommer längs Östersjökusten ända upp i Bottenviken. Arten växer företrädesvis på fuktiga växtplatser, oftast i kanten av sjöar och vattendrag.

Klibbal kan växa riktigt blött och bildar biotopen alkärr. De höga socklarna av tidigare algenerationers multnade stubbar bär upp de nuvarande alarna. Ofta är det flera stammar på en sockel.

I Sverige finns ytterligare en alart, gråalen. Gråalens blad är äggformade och spetsiga. Kottarna är oskaftade till skillnad från klibbalens som är skaftade.

Läs mer

Sälg (Salix Caprea)

Sälg är en lövfällande busk- eller trädformad art.

Sälgen blommar i april-maj, före eller under lövsprickningen. Vinterknopparna är tilltryckta och ovala, nästan kala eller tätt håriga. Bladen är stora, ovala och bredast på mitten, kanten är naggad. Sälg växer i hela landet. Den växer i skogar och skogsbryn, gärna på något fuktig mark. Den har ofta många stammar, som en bukett. Allteftersom stammar i dör så skjuter nya stammar upp.

Sälgen är en tvåbyggare. Det finns hanträd och honträd. Hanblommorna med sina pollenknappar lyser gula medan honblommorna är mer diskreta.

Sälgen är oerhört viktig födoresurs för bin. Du som har bär- och fruktträd i trädgård eller kolonilott är beroende av bin för pollinering. Var alltså rädd om sälgträd!

Vårsidenbi är en av många arter som är beroende av sälgen. När honan har parat sig, gräver hon en bohåla i sandig mark. Boet består av en djup gång som avslutas med en till flera boceller där äggen läggs. Intill äggen placerar vårsidenbihonan också ett förråd av pollen som hon har samlat in från inte minst blommade sälg. I den här väven av beroenden finns ytterligare än art och det är bibaggen. Bibaggens larver lever som parasiter på vårsidenbiet och käkar larver och tar för sig ur pollenskafferiet. Över 200 skalbaggsarter är beroende av sälgens döda ved och bark. Titta efter hackmärken i de döda grenarna i sälgen. Det är hackspetten som varit där och letat larver.

Läs mer

Sötkörsbär (Prunus avium)

Sötkörsbär, fågelbär, vildkörsbär är synonymer. Trädet blir stort och blommar oftast på bar kvist, och blomningsperioden är under april och maj. Barken är slät och grå och trädet skjuter sällan rotskott. Bladen har grovt sågade kanter och på bladskaftet sitter oftast en eller två rödaktiga körtlar (nektarier). Sötkörsbär blommar i maj-juni, blommorna är vita och sitter i fåblommiga flockar. Blomflockarna utvecklas ur bladlösa knoppar som ofta har små röda fjäll. Frukterna är saftiga stenfrukter med söt smak, de är glänsande och mörkt röda, som mogna nästan svarta.

Sötkörsbär förväxlas ofta med surkörsbär (P. cerasus), men den senare är ett litet träd eller buske som ofta skjuter rikligt med rotskott och som har mindre blad med körtlar (nektarierna) vid basen av bladskivan. Sötkörsbär och surkörsbär kan korsa sig med varandra.

Sötkörsbär förekommer från Skåne till Uppland, men är inte så vanlig.

Körsblommorna är omtyckta av bin och humlor och bären av fåglar.

Sötkörsbär är den art från vilken de flesta odlade körsbär tagits fram. I våra trädgårdar finns många olika sorter av odlade körsbär. I parker är den rosablommande japanskt körsbär en stor favorit.

Läs mer

Vårtbjörk (Betula Pendula)

Vårtbjörk har en krona som är smal och grenarna är ofta hängande. Barken är vit, som äldre ofta uppsprucken och mörk nertill, unga träd har däremot brunglänsande bark. Årsskotten är kala och har hartsvårtor. Vinterknopparna är små, spetsiga och torra. Den är vindpollinerad. Björken är vindpollinerad och blommar i maj när bladen börjar slå ut, ett träd kan producera oerhörda mängder pollen vilket drabbar många pollenallergiker. De vingförsedda frukterna mognar i juli-augusti. Vårtbjörk kan förväxlas med glasbjörk (B. pubescens) som dock har håriga årsskott utan hartsvårtor och mer rundade, som unga håriga, blad med enkelt sågtandad kant. Vårtbjörk finns i hela landet, utom i Lappland och i fjälltrakterna, där den ersätts av glasbjörk (B. pubescens). Vårtbjörken växter på torrare mark än glasbjörken. Vårtbjörkens veka grenar och kvistar är hängande. Har du sett stamknutor, en så kallad vril på en björk någon gång? De består av masurved som är flammig av inväxningar av bark. Eftertraktat för finsnickeri. Spana också efter kolsvarta, skrovliga svulster som tränger ut från björkstammen. Det är sprängticka Inonotus obliquus. Den egentliga tickan växer under barken. När tickan ska släppa sina sporer efter fullgången utveckling, spränger den barken och blottar den 5–10 millimeter tjocka fruktkroppen som är ljusbrun till silverskimrande i färgen. Vårtbjörk är ett pionjärträd, vilket betyder att den är ljuskrävande och etablerar sig snabbt på mark som störts och blivit trädlösa. Läs mer

Ask (Fraxinus excelsior)

Ek (Quercus robur)

Hassel (Corylus avellana)

Hägg (prunus padus)

Sälg (Salix Caprea)

Sötkörsbär (Prunus avium)

Vårtbjörk (Betula Pendula)

PRENUMERERA